Håvningsminnen

håvningsminnen.jpg
Matti Niskala. Foto: Jaakko Heikkilä

I regel började man håva när man var nog gammal för att kunna släppas ensam till forsen, ungefär vid 15 – 16-års ålder. Några av de äldre har dock börjat betydligt tidigare. Som till exempel Matti Niskala som fick sin första stora lax vid 11 års ålder 1912. Den hade förts till Haparanda och växlats till kronor.

Esko Leinonen:
En bit över tio, när man klarade av att hålla i håven.”

Det är klart att de ville ge råd, det fanns även de som gav råd som inte var så bra. Man kunde få en sten i håven när de sa att under den där stenen finns det fisk. Man var tvungen att ta bort stenen först. Det är i bakvattnet bakom stenen som fisken håller till.

Hannes Risto:
”Jag gick i andra klassen i folkskolan när jag började. De äldre gubbarna sa, att låt pojken träna. De var Väinö Niskala och Nissi Norman, båda redan bortgångna, det var de som sa att låt pojken få träna, gå inte dit.”

Ossi Aikavuori:
”Det är tre år sedan som jag senast håvade. Jag var 11 när jag fick min första sik och min första lax.” (Nu 82 år, 2016).

Kalevi Lauri håvade bl.a. i Poltonkuoppa som pojke:
”Det var far som lärde mig. Jag ångrar att jag gick och klandrade när en pojke fick en sten.”

Sven Olof Äijä och Per Grape:
”Någonstans mellan femton och tjugo. De äldre håvarna lärde oss var groparna finns och vilka gropar ger fångst och hur håven ska föras till gropen och hur du hittar siken.”

Mirja Heinonen, Vuento:
”Siken är ju nyckfull på så sätt att den simmar i flockar. Det kan ju hända att andra har varit och håvat och så ringer de att nu är siken på gång, och när jag går dit så får jag ingenting. En nybörjare börjar skylla på sig själv, att det är jag som är dålig, innan man har lärt sig att det händer även för andra.”