Sikdelning

Tillbaka

Traditionsutövande

Det traditionella sättet att dela ut sikfångsten är gemensamt för fiskeplatserna vid Torneälvens forsar. Det är en urgammal metod som byarna använt för att dela ut fångsten. Traditionen lever än i dag vid Kukkolaforsen. Under sommarkvällar samlas byborna kring dagens fångst för att följa delningen.

Den traditionsenliga delningen genomförs i praktiken på samma sätt som man gjorde på 1800-talet. Ur fiskelagets synvinkel är detta ett ändamålsenligt delningssätt som säkerställer att de gårdar som är delaktiga i fisket får fisk i förhållande till sina andelar.

siianjaolla-vuonna-1984-kuva-suomen-kalakirjasto
Sikdelning 1984. Foto: Suomen kalakirjasto.

Fiskare från de olika gårdarna håvar sik ett dygn i taget med en paus under natten. Vid Kukkolaforsen är det i regel fyra håvare som lägger sin fångst i samma hög. På kvällen vid sextiden är det skiftbyte samtidigt som dygnets fångst delas. Fångsten delas utanför den gamla fiskeboden på samma sätt som man gjort längre tillbaka i tiden än någon kan minnas. Det är många bybor och turister och folk utifrån som samlas för att följa delningen. Samtidigt passar man på att växla nyheter och få information om storleken på dagens fångst.

seitsemc3a4n-lc3a4jc3a4c3a4-kuva-jarno-niskala-2016
Sju högar. Foto: Jarno Niskala 2016.

Fångsten delas mellan gårdar i förhållande till gårdarnas andel. Det numerära systemet är urgammalt. Så jämnstora sikar som möjligt delas i olika högar som tillhör delägargårdarna. Dessa högar lottas sedan ut bland ägarna. Systemet garanterar en mycket jämlik delning som är lätt att genomföra utan våg.

talon-lc3a4jc3a4c3a4-jaetaan-kuva-jarno-niskala-2016
Gårdarnas högar delas ut. Foto: Jarno Niskala 2016.

Fångstdelningen har utförts enligt samma principer även i Matkakoski, både på den svenska och den finska sidan och även i svenska Kukkola. Skillnaderna ligger i detaljer. Gårdar i finska Kukkola har delats i två grupper, till hög- och lågskattade med respektive håvningsdagar. I svenska Matkakoski delas byns håvningsdagar mellan Törmä och Lahti medan man i finska Matkakoski har talat om gårdar i Alanen och Ylinenpää.

”Det finns två olika sätt att dela, ibland har man delat mellan männen. Men det räckte med att någon ville att det skulle delas efter beskattning, och så blev det.” (Per-Ola Erikson och Sven-Olof Äijä Matkakoski, Sverige, 2016)

Historien bakom traditionen

jaolla-paljon-kaloja-kuva-fiskemuseum-haparanda-stad
Mycket fisk att dela ut. Bild: Fiskemuseum, Haparanda Stad.

Dagens sätt att dela fångsten utgår från rökskatt eller mantalskatt och har fått sin nuvarande form någonstans mellan 1700-talets mitt och 1800-talets början. Rökskatten var lika stor för alla hemmanen medan mantalskatt varierade efter gårdarnas skatteförmåga. Delning mellan dåtidens gårdar har med all sannolikhet använts ännu tidigare och förmodligen har principerna varit ganska lika som idag. Att dela ut fångsten efter mantal är med andra ord en tradition med mycket gamla anor. Ju större gård desto mer sik är principen bakom delningen. Att traditionen är mycket gammal och att den redan i ett tidigt skede blivit ett vedertaget sätt att dela ut fångsten stöds av det faktum att gårdar som kommit till efter 1773 i regel inte fått bli delaktiga i sikdelningen.

I Kukkola används tre olika sätt att lotta ut fisken. Enligt Kustaa Vilkuna är utlottningen och andra traditioner i samband med fiske vid forsar mycket gamla. Ännu i början av 1900-talet skulle prästen, det vill säga kyrkan, få tionden av fångsten som delades ut. Delningen skiljde sig lite från det nuvarande sättet beroende på att prästens tionden skulle tas ut från fångsten.

siianjako-1900-luvun-alussa-kuva-suomen-kalakirjasto
Sikdelning i början av 1900-talet. Foto: Suomen kalakirjasto.

”Niska-Fettu sa att de talar ju svenska vartannat ord vid delningen på finska sidan. Han skrattade och menade att de som delar har ett eget språk. Prästen skulle ha sina tionden av både spannmål och sik. Han fick ju en bra lön när han fick tionden från allt. På den tiden då man ännu kunde få upp till tusen sikar kunde prästen få en ordentlig hög, hundra sikar, det är mer än en gubbe orkar äta själv.” (Heimo Hjort Kukkola, 2016)

”När Iisakki Alanärä delade sik, så darrade hans händer, och han grävde själv fram sikar från säcken till dem som blev utan och sa att titta på bara ni som är lata, man måste betala till dem som burit ut siken från boden, titta på bara ni som är lata. Det var den största siken som han valde för att ge bort, sådan var han.” (Heimo Hjort Kukkola, 2016)

”Det brukade ju alltid komma en massa människor som skulle se på och köpa fisk från husbönderna, var och en fick ju sälja av sin egen del. Folk visste att det var delning klockan sju på kvällen, och kom hit för att se om det skulle vara någon som skulle sälja.” (Per Grape Matkakoski SWE, 2016)

kellotornista-katsottiin-ennen-koska-on-siianjaon-aika-kuva-jarno-niskala
Förut var det klocktornet som visade när det var dags att dela siken. Foto: Jarno Niskala.

Siken har delats ut vid samma tid på kvällen på båda sidor om älven. Innan det infördes nationella tider visade klocktornen på båda stränder lokal tid. Dygnets fångst förvarades då precis som idag i fiskebodar, på svenska sidan jakopuoti (delningsbod), och bars ut när delningen började. man gav också till barnen och till dem som själv inte hade något. Det kallades för jakoperä (delningsrest).
När det kom riktigt mycket fisk, kunde man dela ut flera gånger om dagen, minns Viljo Ylinärä från Kukkola.

En håvningsman minns:

”Mitt första skift håvade jag sommaren 1970. Jag var bara 13 men skulle fylla 14 under sommaren, så jag låg på gränsen till att bli godkänd.”

”Sedan var det nervöst inför sikdelningen. Hur det skulle lyckas? Även det ingår i håvarens förpliktelser. Det började samlas folk redan efter sex. De satt på trappor till härbren eller på strandstenar och pratade med håvarna. Det kändes som en lättnad när man kunde stoppa sista sikarna i säcken, greppa tag i håven och börja gå mot fiskeboden. Man kände sig nästan mallig. Håvningsskiftet var utfört och jag minns att vi hade fått ganska mycket. Lyckligtvis tog de äldre, de från Valkamaa, hand om delningen och vi kom undan med lite mindre men fick hjälpa till.” (Jukka Lauri Kukkola, 2016)

Tillbaka