Matnyttigt för de unga

Tillbaka

1

Byarna möttes på håvtillverkningskursen
3456Tornedalens Sommarsik ordnade en vårkurs, där alla villiga och intresserade fick lära sig håvtillverkning. Träff ordnades i Karungi i Finland, Korpikylä och Kukkola i Sverige, Kukkola i Finland samt Vojakkala. På kursen möttes mästare inom håvtillverkning från de olika byarna och nybörjare. Kursdeltagarna kom från många byar längs med älven, i synnerhet från finska och svenska Korpikylä samt Kukkola i Finland, men även andra byar. Människorna var framför allt intresserade av att möta varandra över bygränserna och diskutera olika håvmodeller.

Håven är ett mycket gammalt fiskeredskap. Håvens historia kan följas ända till den tid då folk bosatte sig här i älvstrakterna. De olika modellerna och materialvalen för fiskeredskapet är inte utan anledning. Den århundraden långa erfarenheten har lärt oss vilka redskap som ger fångst. Förr i tiden gjordes håven av naturmaterial, bland annat var skaftet, tjugan och lokan av trä och lokan kläddes med läder. En del av dessa gamla tillverkningssätt används fortfarande, men i och med nya material har håven förändrats. Det ska upprättas närmare anvisningar för håvtillverkning, men det är likaså viktigt att dokumentera de gamla tillverkningssätten.

På kursen dokumenterades olika steg inom håvtillverkningen och också den muntliga traditionskunskapen om håvtillverkning och håvfiske. Diskussionen gick livlig särskilt beträffande håvens storlek och olika knutalternativ. Man växer till en bra håvvävare med tiden. När man lär sig grunderna i vävtekniken har man redan en bra början. Knutarna är en av de mest centrala kunskaperna som man måste lära sig i startskedet. Tomas Erkki, en av kursledarna, konstaterade om detta att ”i början är det inte så viktigt om det blir en fin färdig håv av det eller inte, först måste du lära dig att knyta rätt och väva rätt”. Håvtillverkningen handleddes av sex erfarna håvvävare från olika byar. Också kursdeltagarna hjälptes åt.

Målet var att skapa ett tillfälle för trivsamt umgänge mellan byborna och att samtidigt upprätthålla byarnas egen, viktiga traditionskunskap. Detta lyckades väl. Kursen var så populär att den delades upp i kvälls- och daggrupper, eftersom de tiotals deltagarna annars inte h2ade fått plats i byahusen. Många återkom med bra respons på den gemenskap på båda sidorna av älven som de upplevt.

(Bilder: Panu Pohjola)

Tillbaka